tisdag 7 december 2010

Nu är jag på hugget

Jorå, I did it again. Mina människor hade gäster i lördags. Jag fick massor av räkor eftersom det tydligen blev en hel del över. Gästerna hade två gulliga barn med sig, jag och Adam blev riktigt bra kompisar.


Barnen var så gulliga att jag ville ge dem en present. Och jag hade sån tur att det kom en liten mus som utmanade ödet. Jag fångade den och ville ge den till barnen, men husse tog och släppte ut den! Tänk om den nu går hem till sina muskompisar och säger till dem att de ska akta sig att gå in till oss. Det vore ju hemskt tråkigt för då får jag ju inte öva upp mina jaktinstinkter...

onsdag 1 december 2010

Think twice you stupid mice...

Är ni så korkade att ni tassar in på mitt revir (varma sköna badrumsgolvet), så får ni faktiskt skylla er själva. Jag trodde det skulle räcka med en enda mus för att ni skulle dra er undan, men icke då... Ända sedan offer nr ett så har ni gäckat oss i hela familjen. Inga musfällor kan mina människor sätta ut heller, för de är rädda att jag ska klämma tassen.

Vi har minsann sett spår av er. När vi drog ut diskmaskinen efter att jag hade legat i flera dagar och kikat in i springan mellan sockeln och maskinen såg vi att ni BAJSAT på den där plasten. Fy vad äckligt! Jag går minsann ut och gör sånt. Jag använder ju bara lådan kanske en gång i månaden för jag tycker det är så ofräscht. Och ni bajsar direkt på golvet. Uäk!

Och så hör vi er i mellanväggarna. Trots den svindyra manicken som sitter i väggen och som ska skrämma bort er.

Men idag, då..! Jag hade legat i mattes knä och sovit och myst. Sen skulle hon in och duscha och jag vill ju inte vara ensam så jag följde efter. Då hörde jag något... Jag hoppade upp på bänken och lyssnade och spejade. Och då! Då gällde det att vara snabb på tassen. Och jag lyckades. Såklart. Jag fick tag på den lilla rackarn :)

Jag jagade runt honom i köket ett tag. Han blev helt stilla och låtsades att han inte levde. Men när jag petade på honom så pep han iväg. Så höll vi på ett tag tills matte tröttnade. Hon är ensam hemma och tycker visst att sånt här lattjolajban är äckligt, så hon la en burk över musen och en tidning under och så öppnade hon dörren och slängde ut honom. Och jag följde efter såklart. Matte försökte ropa in mig efter en kvart (det är faktiskt -19,5 grader här) men jag var inte riktigt klar. Jag lekte ju med musen. Upp i luften, ner i snön, och så vidare. När jag satte fart mot huset med honom i munnen så stängde hon dörren. Taskigt tycker jag. Det är ju kallt som f*n ute, jag ville hellre leka inne.

Jag måste säga att jag är en ganska bra jägare :)