tisdag 31 augusti 2010

Kattfnatt

Fick lite fnatt och ville göra en blogg som syns. Med lite tassavtryck sådär. Lite stökig men det är ju jag också hehe. 

Som ni ser börjar jag bli en stor och ståtlig katt. Jag får knappt plats på bästa utkiksplatsen längre. 



Men det gör inget. Jag gillar när det är trångt. Men jag gillar att sträcka ut mig ibland också. 


Jag gillar att vara med när matte och husse jobbar med datorn. 

 

Och i sommar har jag hjälpt till att läsa sjökort.



 Det gäller ju att se till att vi kommer till obebodda öar så jag kan springa i land och ha det skönt. 

söndag 22 augusti 2010

Haft mycket att göra

Nu var det ett tag sen jag skrev. Det är tufft att vara katt. Tänk att när vi var på sjön så var ju jag oftast iland. Det är härligt att få upptäcka nya ställen tycker jag. Men ett ställe gillar jag INTE. Det heter visst Utö. Där skulle jag aldrig gå iland om jag inte måste. Det är massa människor, djur, konstiga maskiner och jag vet inte vad. Matte satte kopplet på mig och bar iland mig för att jag skulle få komma ut lite. Glöm det, tänkte jag och satte klorna i backen så att hon nästan fick dra mig. Jag försökte hoppa ombord på varenda båt jag såg så att jag skulle kunna komma tillbaka till min egen så fort som möjligt. Men det fick jag inte, konstigt nog. 
En kort, kort promenad tog säkert en timme. Gissa om det kändes bra att komma ombord på sin egen båt igen!

En gång när jag var ute på en ö så gick mina människor in till sina kompisars båt på kvällen och märkte inte att jag kom tillbaka. Då var jag tvungen att hoppa över till kompisarnas båt och ställa mig och glo rakt in genom fönstret för att de skulle märka att jag var tillbaka. Trots att de hade en hund ombord. De satt minsann där i värmen och hade det skönt medan jag fick vara ute i mörkret... Men när de såg mig så skrattade de och tyckte att jag var smart som kom och hämtade dem. Sen fick jag jättemycket kel.

Nu har vi varit hemma i en vecka och jag har hunnit med en hel del. I fredags kom jag inte hem förrän halv fyra på natten. Då fick matte gå upp och släppa in mig. Sen sov jag ända till kl sju kvällen efter. Herregud vad jag var trött. Och idag följde jag med husse och småmänniskorna en bit i skogen. Sen blev jag lite trött på dem så då gick jag hem igen.

Sen har jag fått en rival också som bor här hemma. Jag tror han kallas för Pricken. Det är en röd liten ettrig sak som klättrar på väggarna, far fram längs golvet - ja till och med i taket. Och ibland kan jag se honom på min tass också, men inte sjutton kan jag fånga honom och se vad det är för filur... Så himla irriterande! Första kvällen jagade jag honom så att jag blev alldeles helt slut och tog sovmorgon till halv tolv dagen efter. Sedan dess försöker jag låtsas som om jag inte ser honom men jag kan ju liksom inte låta bli att jaga lite i alla fall... Jag undrar jag om jag kommer att få fatt honom någon dag.

onsdag 11 augusti 2010

Life is good

Tänk att mina människor är så oroliga för mig ibland. Särskilt matte. Hon blir alldeles nojig när jag varit iland mer än ett par timmar. Men det är ju så skönt att få komma iland!



Men idag gjorde jag ett misstag. Jag trampade lite fel och blev lite smutsig. Men bara lite. Jag fick bada, matte la i mig från badbryggan och då blev jag ren och fin igen.


Miau/
Sune

onsdag 4 augusti 2010

9 månader idag!


Vi tjuvstartade firandet redan igår med att jag fick smaka kräfta. Gott men lite för salt för min smak. Sen tyckte mina människor att jag skulle vara fin till födelsedagen och därför blev det bad efter middagen. Tur att jag hade smutsat ner mig ordentligt så att det inte var helt i onödan.



Idag fick jag Sheba till frukost. Matte går omkring och sniffar på mig hela tiden, hon tycker nog jag luktar gott efter badet.

Miau/
Sune

måndag 2 augusti 2010

Är ni nyfikna på att se mig som bebis?

Nu ska ni få se! Matte fick en cd med bilder på mig när jag bara var en liten unge. Och så en massa bilder på mina syskon. Här är en del av dem, se och njut!

Alla bilder är tagna av min uppfödare Katarina Wiipa.

Det var ganska läskigt i stora vida världen, så vi syskon brukade hålla ihop.  

Men till slut var jag ju tvungen att försöka upptäcka världen. 

Lite ostadig på benen, men viljan finns!

I första husse Peters famn.

Tänk att jag varit så liten...

Första vällingen. Hur ska man veta hur man ska äta ur skål om man aldrig testat förut?

Jag (längst till höger) showar som vanligt. 

Här sjunger jag lite.

Jag KAN se vanlig ut också, även om jag älskar att spela teater.

Jag måste ju erkänna att jag tycker att jag själv är ganska så söt.

Och här har vi hela Regnkullen. Jag sitter längst ner till vänster, lätt att känna igen med min enda fläck på huvudet, alla mina syskon har två fläckar. 

Tack snälla Katarina för alla bilder ♥