Haft mycket att göra

Nu var det ett tag sen jag skrev. Det är tufft att vara katt. Tänk att när vi var på sjön så var ju jag oftast iland. Det är härligt att få upptäcka nya ställen tycker jag. Men ett ställe gillar jag INTE. Det heter visst Utö. Där skulle jag aldrig gå iland om jag inte måste. Det är massa människor, djur, konstiga maskiner och jag vet inte vad. Matte satte kopplet på mig och bar iland mig för att jag skulle få komma ut lite. Glöm det, tänkte jag och satte klorna i backen så att hon nästan fick dra mig. Jag försökte hoppa ombord på varenda båt jag såg så att jag skulle kunna komma tillbaka till min egen så fort som möjligt. Men det fick jag inte, konstigt nog. 

En kort, kort promenad tog säkert en timme. Gissa om det kändes bra att komma ombord på sin egen båt igen!

En gång när jag var ute på en ö så gick mina människor in till sina kompisars båt på kvällen och märkte inte att jag kom tillbaka. Då var jag tvungen att hoppa över till kompisarnas båt och ställa mig och glo rakt in genom fönstret för att de skulle märka att jag var tillbaka. Trots att de hade en hund ombord. De satt minsann där i värmen och hade det skönt medan jag fick vara ute i mörkret... Men när de såg mig så skrattade de och tyckte att jag var smart som kom och hämtade dem. Sen fick jag jättemycket kel.

Nu har vi varit hemma i en vecka och jag har hunnit med en hel del. I fredags kom jag inte hem förrän halv fyra på natten. Då fick matte gå upp och släppa in mig. Sen sov jag ända till kl sju kvällen efter. Herregud vad jag var trött. Och idag följde jag med husse och småmänniskorna en bit i skogen. Sen blev jag lite trött på dem så då gick jag hem igen.

Sen har jag fått en rival också som bor här hemma. Jag tror han kallas för Pricken. Det är en röd liten ettrig sak som klättrar på väggarna, far fram längs golvet - ja till och med i taket. Och ibland kan jag se honom på min tass också, men inte sjutton kan jag fånga honom och se vad det är för filur... Så himla irriterande! Första kvällen jagade jag honom så att jag blev alldeles helt slut och tog sovmorgon till halv tolv dagen efter. Sedan dess försöker jag låtsas som om jag inte ser honom men jag kan ju liksom inte låta bli att jaga lite i alla fall... Jag undrar jag om jag kommer att få fatt honom någon dag.