Nu är jag på hugget

Jorå, I did it again. Mina människor hade gäster i lördags. Jag fick massor av räkor eftersom det tydligen blev en hel del över. Gästerna hade två gulliga barn med sig, jag och Adam blev riktigt bra kompisar.

Barnen var så gulliga att jag ville ge dem en present. Och jag hade sån tur att det kom en liten mus som utmanade ödet. Jag fångade den och ville ge den till barnen, men husse tog och släppte ut den! Tänk om den nu går hem till sina muskompisar och säger till dem att de ska akta sig att gå in till oss. Det vore ju hemskt tråkigt för då får jag ju inte öva upp mina jaktinstinkter...

Think twice you stupid mice...

Är ni så korkade att ni tassar in på mitt revir (varma sköna badrumsgolvet), så får ni faktiskt skylla er själva. Jag trodde det skulle räcka med en enda mus för att ni skulle dra er undan, men icke då... Ända sedan offer nr ett så har ni gäckat oss i hela familjen. Inga musfällor kan mina människor sätta ut heller, för de är rädda att jag ska klämma tassen.

Vi har minsann sett spår av er. När vi drog ut diskmaskinen efter att jag hade legat i flera dagar och kikat in i springan mellan sockeln och maskinen såg vi att ni BAJSAT på den där plasten. Fy vad äckligt! Jag går minsann ut och gör sånt. Jag använder ju bara lådan kanske en gång i månaden för jag tycker det är så ofräscht. Och ni bajsar direkt på golvet. Uäk!

Och så hör vi er i mellanväggarna. Trots den svindyra manicken som sitter i väggen och som ska skrämma bort er.

Men idag, då..! Jag hade legat i mattes knä och sovit och myst. Sen skulle hon in och duscha och jag vill ju inte vara ensam så jag följde efter. Då hörde jag något... Jag hoppade upp på bänken och lyssnade och spejade. Och då! Då gällde det att vara snabb på tassen. Och jag lyckades. Såklart. Jag fick tag på den lilla rackarn :)

Jag jagade runt honom i köket ett tag. Han blev helt stilla och låtsades att han inte levde. Men när jag petade på honom så pep han iväg. Så höll vi på ett tag tills matte tröttnade. Hon är ensam hemma och tycker visst att sånt här lattjolajban är äckligt, så hon la en burk över musen och en tidning under och så öppnade hon dörren och slängde ut honom. Och jag följde efter såklart. Matte försökte ropa in mig efter en kvart (det är faktiskt -19,5 grader här) men jag var inte riktigt klar. Jag lekte ju med musen. Upp i luften, ner i snön, och så vidare. När jag satte fart mot huset med honom i munnen så stängde hon dörren. Taskigt tycker jag. Det är ju kallt som f*n ute, jag ville hellre leka inne.

Jag måste säga att jag är en ganska bra jägare :)

Min första trofé

Äntligen! Nu har matte och husse äntligen fått min första trofé i present. Jag har ju inte kunnat ta in något förut eftersom dörren till huset är stängd och det inte finns någon kattlucka. Men inatt hände det något. Det prasslade och gnagde i väggarna. Först brydde jag mig inte om det, trodde nästan att det var blåsten. Men sen när jag förstod att det var MAT en mus, blev jag helt galen och jagade maten musen över hela huset, både högt (bokstavligen) och lågt. Tänk att få maten serverad inomhus, vilken lyx! Tur att vi bor på landet. Till slut så fick jag tag på den i alla fall. Huvudet lämnade jag till husse och matte. Alldeles rent och fint hade jag lagt det precis nedanför trappan så att de inte skulle kunna missa det.

Det konstiga är att matte muttrade mest lite äcklat imorse när hon tog bort det. Jag som varit så himla snäll och sparat det bästa till dem! Så har hon mage att slänga det i soporna. I ren protest gick jag ut i snöslasket/leran och smutsade ner mig så mycket jag kunde så att hon får något att göra ikväll. Husse bara skakade på huvudet när jag kom in igen. Han var på väg till jobbet, annars hade jag nog fått bada. Det ska bli kul att se mattes reaktion ikväll när hon kommer hem.

Vuxna karln

Jajamensan, nu är jag över ett år. Tack så mycket alla för gratulationerna! Grattis också till alla mina syskon som också fyllde år. Och vet ni - jag fick post igår! Adresserat bara till mig. Jag blev jättenyfiken och otroligt glad när jag såg att det var från gammelmatte Katarina. 

Titta vad fint: 

Inte fick jag några räkor igår, på min stora dag :-( Matte skyllde på att hon fått gå av pendeltåget vid en annan station eftersom det varit en olycka längre fram, och i den lilla butiken de hade där hon fick gå av så fanns det inga färska räkor. Dålig planering är vad jag kallar det. Hon hade väl kunnat se till att det fanns hemma redan innan. Jag blev så sur att jag rev upp lite laxrester från soptunnan, som matte och husse suttit och smaskat på. Då fick jag Sheba och torkad fisk istället. I ärlighetens namn så gillar jag inte torkad fisk så mycket. Men Sheba med kyckling är gott!

Jag fick present också. En busig liten mus som sitter på ett snöre. Först var jag lite skeptisk, men sen blev det roligt! Den piper och rymmer och är jättesvår att få tag på! 

Och sen var jag så trött så trött, så jag sov HELA natten. Det var ganska skönt, för natten innan var jag så pirrig innan min födelsedag att jag levde rullan på bottenvåningen och rev ner lite grejer från borden och så. Och en fönsterlampa. Tur att den inte gick sönder, för då hade nog inte matte blivit så glad. Men den lyser inte längre. Jag försöker att låtsas som om det inte var jag, men det verkar som om de förstår ändå... 

Frisk som en nötkärna

Håhåjaja. Det är ett hårt liv att vara katt. Man måste var ute och jaga möss och fåglar hela dagen och sedan få gos och kel hela kvällen. Men ibland så går jag bara ut en pyttestund på morgonen och ligger och sover på dagen för att gå ut ett par timmar på kvällen. Det gäller att passa på innan det blir för kallt. Undrar just hur länge man pallar med att vara ute då?

Jag kan också berätta att den där knölen är helt borta! Jag hade antagligen någon infektion och precis som på människor så svullnar lymfkörtlarna då. Det trodde i alla fall veterinären. Eller så var det något annat. Men huvudsaken är att jag är frisk nu och det tycker matte och husse också.

På torsdag fyller jag ett år! Jag hoppas att jag får lite fina presenter, eller i alla fall lite räkor. Det tror jag nog, matte brukar vara duktig på att skämma bort mig. 

Är huvudet dumt får katten njuta

Ha! Där lurade jag dem nog. Knölen är mindre och jag känner mig ungefär som vanligt. Så det är nog ingen fara. Men jag har minsann passat på att njuta av matte och lillhussarnas knän i helgen :-)

Och idag när jag kom in efter en lång dag ute så var jag ashungrig! Och matte hade glömt att köpa ny kattmat. Först försökte hon muta mig med grädde men det gick jag ju inte på. Så hon fick minsann ta upp lite torskrygg från frysen och tina upp. DET var gott vill jag lova!

Knöligt

Matte skriver:
Det har varit och är lite oroligt här hemma just nu. Sune har fått en knöl under käken, ner mot halsen. Dagen efter att vi upptäckte den var vi hos veterinären med den som trodde att han hade en infektion. Det kan vara en svullen lymfkörtel eller spottkörtel. Eller så kan ha bitit i något och fått en reaktion. Än så länge gör man inget, vi ska hålla koll på knölen och blir den större ska vi åka in igen och ta prov på den. Blir den mindre eller inget händer är det bara att vänta... Blä.

Som tur är så är Sune som vanligt. Han är ute nästan hela dagarna när det är fint väder, och sover hela nätterna. Äter och dricker som vanligt och knölen är helt oöm, man får klämma hur mycket man vill. Och det talar ju för att det inte är något att oroa sig för.