torsdag 25 februari 2010

Historien om Sune

Den här bloggen handlar om katternas katt, nämligen om mig, Vindilens Sune Slagregn. Jag är en Turkisk Van, världens coolaste katt. Egentligen borde den här bloggen heta nåt med Raining Cats and Dogs, men eftersom jag aldrig träffat en dogg så hoppar vi över det.

Jag är en ödmjuk, busig och kelig kattunge på snart 16 veckor som kommer att berätta om mitt liv på Vitså Gård i Haninge. Förhoppningsvis orkar matte och husse fotografera massor så att ni kan få se lite snygga bilder också. Det kommer så småningom.

Först och främst vill jag tacka Katarina och Peter som sett till att jag fått en fantastisk start i livet. De bor i Linköping. Där föddes jag en mörk natt i november.... Eller så var det en solig dag, det vet jag inte eftersom mina ögon inte var öppna då.
Hursomhelst så har jag sex syskon som har flyttat till olika ställen i Sverige, Norge och på Åland. Mamma heter Mimmi Mandelblom och pappa Rum Tum Tugger. Sa jag att jag är raaaaasreeen?!?

Matte heter Veronica och hon har redan sagt att hon vill ha enskild vårdnad om mig om hon skulle separera från husse Anders. Men det väljer väl jag, inte hon..?

I måndags, den 22 februari, så kom Veronica och skulle hämta mig. Jag satt innanför dörren redan innan hon kom, och så fort hon ställde ner transportburen innanför dörren så hoppade jag i och kände mig för. Lite läskigt är det ju, men samtidigt spännande. Katarina och Peter bjöd på fika och då passade jag på att känna efter om Veronicas knä var något att ha, jag lade mig där och tvättade mig lite. Det kändes helt okej.

Att åka bil är inte jättekul. Det berättade jag för Veronica hela tiden, men hon verkade inte fatta. Så då tyckte jag att det var lika bra att sova bort en stund. Sen vaknade jag och frågade hur långt det var kvar för jag behövde gå på lådan. Det fattade hon inte heller. Då sov jag en stund till. När jag vaknade igen var jag VERKLIGEN lådanödig och eftersom den där korkade människan inte förstod vad jag ville så var jag ju tvungen att smutsa ner transportväskan. Suck. Tur att det inte var så långt hem då.

Jag hade ju lyckats trampa i geggan så det första jag fick göra när jag kom hem var att BADA! Nog för att jag är en Turkisk Van, men ändå! Det gick rätt bra trots allt men efteråt ser man ju så konstig ut. Nästa gång får de baske mig torka mig med hårfönen. Jag blev i alla fall ren.


Efter att ha gått på upptäcktsfärd i huset så var jag helt slut efter denna traumatiska dag. Då passade jag på att sova i husses knä i flera timmar. Så att jag skulle orka busa lite på natten ju. 


Jag har hittat på massa bus sedan dess, jag vill t ex helst dricka vatten direkt ur kranen. Jag hoppar in i diskmaskinen så fort den är öppen. Och massa annat kul, men det berättar jag mer om senare så att ni orkar läsa alltihop. 

Miau/
Sune (ja just det, måste berätta om mattes vånda för mitt fina namn...)

Inga kommentarer: