Kisse utan kulor

Vilken dag! Det började imorse med att jag välte ner en fönsterlampa. Den gick inte sönder och matte blev inte det minsta sur. Tvärtom, hon lyfte upp mig och gosade med mig. Det tyckte jag var konstigt. Sen lyfte hon ner mig i min transportväska och stängde locket. Jag brukar ligga och sova där men aldrig har hon stängt locket förut. Men det var tydligen för vi skulle åka bil. Och bil åkte vi. Och åkte och åkte. Det gick ganska bra. Jag gjorde först några försök att tränga mig upp genom locket på väskan men det gick inte. Då lade jag mig ner och fånglodde på husse. Jag hade hoppats på att han skulle känna sig psykad och släppa ut mig. Men nähä då.

Jag förstod till slut att vi först skulle lämna husses barn på dagis och skola innan vi åkte till nåt de kallar för veterinär. Det kändes lite bekant på något sätt men ändå inte. Jag var ganska lugn när de lyfte ur mig ur väskan och ställde mig på vågen. Jag väger redan 3,8 kg! Det ni, det är inte dåligt för en halvåring! Jag fick beröm för att jag var så lugn och för att jag hade så fin päls (badade igår, måste ju vara fin när man ska till veterinären). Sen fick jag komma tillbaka till väskan och matte och husse vinkade hej då. Jag fattade ingenting.

Sen kommer jag inte ihåg nåt förrän de lyfte ut mig igen. Gissa om jag var hungrig då! Och trött av någon anledning, även om det känns som om jag har sovit hela dagen. Och lite konstig känsel i de bakre regionerna. Halvdålig balans. Jag undrar just vad jag har gjort? De säger att jag är kastrerad nu, men det vet jag inte vad det betyder.

Nu har husse åkt till jobbet i Östersund och jag har matte för mig själv ända tills på fredag. På dagarna är jag ensam och då sover jag, sen när matte kommer hem bara gosar och myser vi. Härligt. Jag tror förresten att matte kommer att bjuda på räkor i veckan, tyckte jag hörde att hon sa nåt om det.

Miau/
Sune